Det är bråda dagar för Prismas tekniker. Höstens tester i Frankrike närmar sig. Komponenter måste komma på plats och grundläggande tester göras. Men Krister Sjölander trivs som fisken i vattnet.
– Jag har svårt att se vad som INTE är roligt med det här jobbet!

Det är nere på bottenvåningen i Rymdbolagets lokaler i Solna som själva Prisma-satelliterna växer fram. Där, i det nya renrummet som stod färdigt lagom till Prisma, arbetar några tiotal tekniker med vad som för ett otränat öga ser ut som en blandning av ett meccano-bygge och en avancerad laboration i ellära. 
 
En av dem som arbetar i renrummet är Krister Sjölander. Han är testledare för de elektriska systemen ombord och ansvarig för all elektrisk testutrustning som används före uppskjutningen.
 
Det innebär att han har kontakt med projektledning, systemansvariga och underleverantörer. Dit hör Omnisys i Göteborg som levererar kraftdistributionssystemet, Rdlabs i Italien som levererar en radio för markkommunikation, LaTelec i Frankrike som tillverkar kablaget ombord, samt Franska och tyska rymdstyrelserna CNES och DLR som levererar instrument för navigering.
 
Han åker också runt till underleverantörer och inspekterar hårdvara. Men han gör mycket av det praktiska också – skruvar fast komponenter, kopplar ihop det elektriska och löder på kretskort.
 
– Vi är inte så många, så vi får göra rätt mycket olika saker. Jobbet är minst sagt varierat. Det finns ingen standarddag!
 
Den relativt lilla och sammansvetsade organisationen gör också att det går att ta hand om problem som uppkommer kvickt.
 
– Vissa fel kan vara lösta inom några timmar, även mjukvarufel. I en större organisation hade det kanske tagit veckor.
 
Rymdtekniker av misstag
Detta är några av anledningarna till att Krister Sjölander trivs så ofantligt bra med sitt jobb. För det gör han, trots att han halkade in på det på ett bananskal.
 
När Krister sökte högskoleutbildning ville han till KTH:s farkosttekniska utbildning. Så dit sökte han. Trodde han. När beskedet så småningom kom stod det att han hade en plats på Rymdingenjörsutbildningen.

– Jag hade aldrig hört talas om den utbildningen, jag hade väl kastat om några siffror ... Men det lät spännande, så jag tackade ja. 

När sedan det andra beskedet kom blev det en ny chock. 
 
– Jag hade ingen aning om att utbildningen låg i Kiruna, säger han och skrattar. Men jag åkte dit, och jag trivdes superbra! 
 
Stora möjligheter för den som är framåt 
Det var för ungefär tio år sedan, och nu har Krister ett stort ansvar inom Prisma-projektet. 
 
– Det är ett exempel på skillnaderna mellan ett relativt litet företag som Rymdbolaget och de stora satellitbyggarna. Där finns det en befordringsgång, och det tar ett bra tag att få ett eget ansvar. Hos oss finns det stora möjligheter att visa framfötterna och få ansvar även som relativt ung och ny.
 
Höjdpunkten i jobbet är när projektet passerar målsnöret.
 
– Att få vara med och skjuta upp något som man slitit med i flera år, att se att det lever, det är oslagbart! Men jag har överhuvud taget svårt att se vad som inte är roligt med det här jobbet, säger han och flinar. 
 
Viktiga tester under hösten
Just nu tornar höstens tester på Intespace i Frankrike allt större. Till dess måste satelliten vara hopsatt med alla delar ombord. Krister och hans kollegor måste också ha hunnit med grundläggande funktionstester.
 
– Det är inte förrän i september, men det känns väldigt nära ... 
 
På Intespace kommer Prisma att gå igenom ett tufft testprogram som ska avgöra om satelliterna är flygvärdig. Bland annat kommer de att placeras i en enorm vakuumkammare med en artificiell sol för att testa den termiska balansen. I rymdens vakuum finns ingen luft som kan leda bort värme, vilket ställer stora krav på satellitens förmåga att hantera och göra sig av med värme.
 
– Sedan ska bägge satelliterna upp på en vibrationsplatta som utsätter dem för skakningar som vid en start. Det är viktigt att det inte uppstår självsvängningar i satelliten.
 
Man ska också testa solpanelerna, den elektromagnetiska miljön, att instrument inte stör varandra, att satelliten är balanserad. Den lilla satelliten ska också genomgå ett magnetiskt test, eftersom den kommer att styras i rymden enbart genom att ta spjärn mot jordens magnetfält.

Kim Bergström