Jonas och jag hade en fantastisk hemresa i torsdags. Turen som med satelliten gjordes på drygt 6 timmar och med mig på 2,5 avverkades nu på 1 timme och 40 minuter. Vi var alla överväldigade över att ett fordon kan skaka, skramla och skutta så mycket utan att falla i bitar. Dessutom så har fordonet troligen gjort den resan mer än en gång förut.

Sent på onsdag kväll avslutade vi FFRF-testerna och gjorde iordning inför filling och det känns rätt overkligt att nu vara hemma i Sverige en stund. Jonas och jag hoppar åter på flyget på måndag morgon och har fullt tillit till att Kjell, Mackan, Hasse och de andra fixar så att vi har både ihopmonterade och välfyllda satelliter när vi kommer tillbaks. Så vitt jag vet har de redan fyllt microsystemet och håller väl som bäst på med HPGP. Imorgon börjar det mest kritiska då det livsfarliga Hydrazinet skall fyllas i. Det är för väl att grabbarna har rymddräkter att klä sig i.

Tomas analyserar FFRF-data

/K

Staffan har helt rätt i att livet som ingenjör kan vara hårt när man inte blir utsläppt från renrummet. Men vänliga kollegor som matar oss genom väggen uppskattas.
Kjell och Peter pysslar samtidigt med att förbereda för tankning av HPGP-systemet och jag kunde inte motstå en idolbild i deras fantastiska skyddskläder.

Kjell och Peter har klätt upp sig

Det har varit ren och skär action i renrummet idag då vi lyckosamt laddat upp ny mjukvara till FFRF-instrumentet. Dock inte utan en "hjärtat-i-halsgropen-incident" när vår huvudströmkabel plötsligt befanns sig i handen på någon istället för i handsken på väggen.
Det blev en lite uppstressad situation men tack och lov ingen större skada skedd.

Den röda tejpen är en uppgradering

/K

Jag, Staffan, hoppar kort in här på bloggen eftersom Krister är helt upptagen med testerna. Det är till och med så körigt med FFRF-intrumentet att Krister och Jonas inte har tid med lunch, de måste matas med godis genom ett kabelhål in till renrummet.

Idag har det varit jobbigt tycker jag. Vi började med att göra de sista integrationstesterna av framdrivningssystemet på Mango. Slutsatsen med dessa var att systemet blev deklarerat färdigt för tankning men inte utan lite strul och förvirring från min sida då systemet plötsligt slutade svara. Förutsättningarna och miljön som vi testar i är inte till 100% representativa för hur det kommer att vara ute i rymden. Därför får man tvinga satelliten till att göra vissa saker. I bakgrunden finns alltid en intelligens som övervakar systemet och reagerar om den tycker att någonting är fel och de flesta av dessa funktioner behöver jag stänga av för att kunna tvinga satelliten till test. En av dessa funktioner som inte inaktiverats lade sig nu i och trodde att någonting var fel på systemet trots att det egentligen bara var jag som körde en testsekvens. Slutligen kunde testerna slutföras med lyckat resultat och Jonas och jag kunde ta tag i RF-testerna där hela radiosystemets fick sig en sista koll. För att få sända radio inne i renrummet var vi tvungna att annonsera detta i förväg. Plötsligt när vi håller på så ropas det över högtalarna att brandlarmet har gått och att vi alla skall evakuera. Vi får snabbt nödstänga ner både Mango och Tango och bege oss till en uppsamlingsplats. Där konstaterades det att det var vårat test som med hjälpa av radiovågor stört ut brandlarmet och på det sättet startat allting. Vi kunde direkt återuppta arbetet och innan dagens slut har vi dessutom startat upp FFRF-testerna, under otroligt smärtsamt störande ljud från en kompressor som skall användas för att syreförsörja tankningskillarna i sina rymddräkter. Detta är de sista vi behöver göra innan vi får åka hem över helgen. Sedan är det bara att åka tillbaks och göra det absolut sista som PRISMA får vara med om i sitt jordeliv under nästa vecka.

Tango poserar för kameran

/K

Idag har vi kört dubbelarbete. Jonas och jag lämnade över Mango till propulsiongänget som framgångsrikt gjorde läckagetester medans vi tog hand om Tango och testade alla elektriska interface på samma sätt som vi gjorde Mango igår och i förrgår. Imorgon tar vi åter över Mango och testar raketmotorventilerna en sista gång innan tankning och sedan hela radiosystemet som är det enda vi inte kört sedan vi kom hit till Ryssland. Det saknas i alla fall inte speciellt många minuter som saknas nu innan vi är helt och hållet tillbaks på tidsplanen.

Ibland när man jobbar i renrummet känner man sig
av någon anledning iaktagen

/K

Efter ytterligare en lång arbetsdag så kan Jonas och jag nu nöjt konstatera att vi i princip tagit in alla tappad tid. Mango's AFT är avklarad sånär som på radiotesterna och bara vi tar oss igenom morgondagen så gäller detsamma för Tango. Vi firade av dagen med att köra en bejublad solpanelsutfällning till stående ovationer från våra fränder från andra sidan renrummet.
Propulsiongänget är dessutom redo för leakcheck imorgon vilket innebär att även deras plan är tillbaks på banan och Jonas har gjort den sista planerade fixen på Tango. Nu börjar årets mest hektiska vecka fram till "filling". Man kan nu räkna på sina fem fingrar antalet gånger som satelliterna kommer att vara igångslagna fortfarandes ståendes på moder jord.

Prisma och Picard i renrummet


Jonas gör sista fixarna på Tango

/K

Idag har vi kommit igång på allvar. Delar av propulsiongänget dök upp inatt efter lite äventyr i Moskva och började packa upp sitt. Parallellt med detta fick vi upp satelliterna på sina mekaniska stöd med hjälp av Ola och kunde elektriskt ansluta alla system. Vi har som sagt ungefär en halv dag att jobba igen och vi jobbade till sju ikväll utan att ta in någon nämnvärd tid. Men då det är nästan fem månader sedan vi körde satelliten senast så tycker jag att vi ringrosten till trots har gjort en riktigt bra arbetsdag. Alla system som hittills testats har fungerat utan anmärkning och imorgon kör vi vidare i samma frenetiska tempo trots sorgerna kring sveriges förlust emot tjeckien. Vi såg alla fram emot en final emot ryssland då ryssarna här har en otrolig passion för sitt hockeylag.

Picardteamet kom  tillsammans med våra kollegor inatt och imorse kom även deras transport. De blev i princip lika försenade som vi var men tack vare några timmars skillnad så lyckades de spara in en extra natt och kom hit strax efter frukost istället för till kvällen. Vi har ännu inte sett deras satellit men vi delar renrum med dem och ser fram emot att få se den snart.
Matsalen är numera lite mindre öde när våra två teamen får samsas broderligt.

Franskt och svenskt team i samarbete

/K

Idag började jakten på den försvunna dagen. Om jag får säga det själv så har vi lyckats riktigt bra, för med gemensamma krafter har vi på tre man ställt iordning nästan hela miljön inne i renrummet, som ni kan se på bilden. Det som saknas är att lyfta satelliterna på plats på sina mekaniska dolly's samt att ansluta dem elektriskt till testutrustningen. Vi väntar på Ola som är erfaren av att lyfta satelliter och just nu säkert sitter på flyget mellan Moskva och Orsk och längtar efter lite närkontakt med Mango och Tango efter pausen som varit. Det är första gången sedan i Januari som våra tekniska underverk vädrar renrumsluft igen. Staffan har analyserat chockrecorders och jag tror att han redan kunnat bocka av i proceduren att båda satelliterna överlevt transporten på ett bra sätt.

Nästa steg i kampen mot klockan blir att framdrivningsgänget, som också gör sin första bemanning från Sverige inatt, börjar jobba in det dygn de tappade i Moskva. Vi kämpar alla på här borta i öster och lovar att fortsätta vår rapportering.

Simsalabim så var vi igång

/K

Klockan nio ikväll anlände lasten. Allt är nu avlastat och skall tävttas innan vi kan ta in det i renrummet. Jonas och Staffan är lättade att vara framme och nu är det nattidags för oss. För att spä på förseningen så har även nästa team vi väntar på fastnat i Moskva och blir ett dygn försenade. Men vi har full fokus på att ta oss framåt och arbeta ikapp.

Avlastningszon

/K

Nu är de nödvändiga resurserna på plats. Man kan ringa, ta emot samtal, "citrixa" osv. På eftermiddagen har jag ställt iordning inne i renrummet så att vi skall kunna packa upp sakerna direkt på sina platser. Jonas och Staffan är på väg med satelliterna och förväntas anlända efter 21 lokal tid, dvs 17 svensk tid.

Asbestsituationen här i Yasny gör att under tiden vi är här så finns det en plan för att skydda oss emot exponering av detta elaka material. Vi har låtit experter göra mycket noggranna mätningar och utlåtanden innan vi skickades hit. Riskerna är väldigt små men som extra säkerhet så kan vi bland annat inte gå ut utan skyddskläder, fönster och dörrar är igentejpade och vi skall ha med oss egna linnen och handdukar från asbestfria svedala.
Problemet för mig var att när jag anlände inatt så hade som känt är inte transporten ännu lämnad Ulyanovsk. I denna transport finns förutom två satelliter även mina linnen vilket innebar att jag fick gå och lägga mig i en obäddad säng. Det bekymrade mig inte det minsta då jag var alldeles för trött för att engagera mig. Att dessutom försöka väcka någon som jobbar på hotellet, och ändå inte kan engelska, och försöka dra med dem till rummet för att försöka peka på sängen och förklara kändes lite väl upplagt för missförstånd. Som sagt bekymrade jag mig inte över linnebristen i sängen men straffet kom imorse när jag klev ut ur duschen och insåg att det även saknades handdukar. För upplysnings skull kan jag meddela att det är en rejält företag att försöka ersätta ett badlakan med ryskt toapapper. Dessutom blev hotellets städerskor ytterst generade när de insåg att jag spenderat natten utan sängkläder och kände det som om att de hade gjort fel mot mig.
Sensmoralen i detta kan säkert diskuteras men en slutsats kan vara att om du skall duscha, se till att det åtminstone finns toapapper i närheten för man vet aldrig om det finns en handduk att tillgå.

Prismas tillfälliga hem. Pilen visar vårt kontor.

/K

Sent inatt på småtimmarna anlände jag till ett stilla Yasny efter en omskakande bilresa på några timmar. Jonas, Staffan och satelliterna var kvar i Ulyanovsk och med tanke på vad klockan var slagen så ansåg jag mig själv får vara dito och kollapsade på sängen.
Under förmiddagen har jag passat på att börja installera Prisma launch team på vårat kontor och fixat med internet, citrix och telefoner. Vill någon nå oss så går det nu bra via receptionen. Mobilerna verkar också fungera bra.
Jag har fått rapport ifrån Jonas att han och Staffan äntligen landat på Orsk flygplats svensk tid klockan 8:12 och där pågår nu avlastning från flyget så att de via land skall ta sig hit. För mig tog den 2,5 timme men om vi vill få hit två HELA Prismasatelliter med tanke på underlaget för lastbilarna så kommer den resan att ta över 6 timmar.
Kika in igen, snart, för att hålla er uppdaterade.

Prismas nya launchteam center

/K

Jag tankte att det var lage for en liten uppdatering sa ni alla vet vad som hander. Jonas, Staffan och satelliterna kom som sagt till Ryssland redan igar. Sedan har de jobbat med och mot tullen for att fa var transport klarerad. Detta har tagit lite extra tid och de ar i skrivande stund forsenade ca 8 timmar. Detta innebar att jag knapar in pa dem och kanske blir forst att bestiga den jungfruliga marken i Yasny...om man bortser fran de som varit dar innan mig vill saga. Sitter pa Domodedovo flygplats i Moskva och vantar pa flyget till Orsk varifran jag skall ta mig sista biten till Yasny med bil.
Nu ar det bara sista biten kvar. Kommer, om allt gar val fram klockan 2 inatt. Jag aterkommer saklart nar jag ar pa plats.

/K

Jonas och Staffan rapporterar att med lite hjälp av skohorn och vaselin så fick all utrustning plats i den Antonov, An-12 ,som anlände igår till Örebro flygplats. Klockan halv två inatt drog de iväg och flygningen gick bra.
Nu befinner sig hela ekipaget i Uljanovsk där tullklareringen under dagen skall utföras. Jonas och Staffan vilar upp sig på ett hotell vid flygplatsen under tiden.

Under pausen i Örebro hittade Jonas en passande skylt

Nattlig lastning av rysk Antonov-kärra

/K

Nu händer det! Vi är officiellt på väg till Yasny för uppskjutning av Prisma. All diplomati är färdig och papper signerade. Imorse dök transportbilarna upp här på baksidan och järngänget lastade dyrgriparna. Klockan 12:03 rullade de iväg, eskorterade av Jonas och Staffan, mot metropolen Örebro. Ikväll landar sedan en rysk Antonov 12 som lastar ombord all vår testutrustning, bägge satelliterna och båda mina kollegor för nattlig flygtransport mot öst.
Vi önskar dem all lycka till....det kan de behöva. Jag och Lasse följer efter med reguljära medel under onsdagen och räknar med att i princip hinna ikapp dem i Yasny.

Mango lastas på lastbilen

Tango lastas på lastbilen

Jonas och Staffan innan avfärd

Bloggen är nu åter vid liv.
/K

Det blir långt emellan inläggen när det är dåligt med saker att rapportera om. Vi längtar alla nu efter en uppskjutning och under tiden så pysslar vi med annat och slipar på förberedelserna inför driften.

De senaste dagarna har driftpersonalen faktiskt haft lite att göra tillsammans med vår IT. De har flyttat hela MCC (Mission Control Center) ifrån checkoutrummet vid renrummet till en annan del av huset. Allt är nu fysiskt flyttat men behöver konfigureras upp och återtas i drift. Det kommer att köras tester emot markstationen på Esrange där en PRISMA-simulator finns för att bekräfta att flytten har gått bra.

Gamla MCC gapar tomt

Prisma - Nya MCC tar form

/K